Imorse när jag gick till bussen möttes jag av en otroligt söt syn! I ett dike några meter bort kikade två nyfikna ögon på mig men försvann lika fort. Min första tanke var hare.

Ett litet tag senare ser jag i ögonvrån hur en liten krabat traskar omkring i dikeskanten några meter bort ifrån mig, det är ett rådjurskid! En rådjursunge alltså! Fruktansvärt söt! Och så hör jag honom ropa, och han låter lite som en katt (rådjur skäller ju när dom är fullvuxna, för er som inte visste), och så får han syn på mig. Han gör ett försök att hoppa över fårstaketet (som tack och lov inte är strömförande eller vasst alls.) men misslyckas och blir "hängandes" med frambenen över och bakbenen i marken på andra sidan. I ett nytt försök kommer han över och så travar han vidare över marken bort emot två rådjur som betar ett par hundra meter bort.

Den lilla krabaten måste ha blivit ensam när dom andra skräms av något och hoppat över staketet - utan att han lyckades. Åh fy vad jag bara ville springa fram och krama om honom! Men en annan fakta som ni kanske borde ha koll på: rör ALDRIG ett rådjurskid. Även om det verkar övergivet så håller mamman det under kontroll, men om ett kid luktar människa så överger mamman det. Sorgligt men det är vad jag fått lära mig. Om det är sant vet jag inte 100%, men det är inte värt att testas.

Nu var ju inte min krabat såhär liten, men liten var han! :')